Jo, jag passar för tillfället Nellie (mamma o pappas hund) för mamma är i Thailand. Och hon var med på jobbet både måndag och tisdag. Och när vi var påväg hem på tisdagskvällen så kastade jag pinne med henne och precis när jag kastar så känner jag hur min högra axel hoppar ur led och när armen kommer ner från kastet hoppar den tillbaka. Ingen fara kan man tycker om man inte varit med om det själv. Men jag kan tala om att det gör väääääldigt ont även efter att den hoppat tillbaka.
 |
| Vänster - så ska det se ut. Höger - Axel ur led. (Det är inte min axel) |
Första gången min axel åkte ur led var för åtta år sedan, sommaren innan gymnasiet. Jag var på stranden med några kompisar och sprang ut i vattnet. Väl ute i vattnet ramlade jag samtidigt som jag kastade mig och slog då i axeln i botten eftersom det inte var särskilt djupt. Den gången hoppade axeln inte tillbaka utan jag tog mig in till stranden igen och fick hjälp av några snälla själar som var där och som också ringde till både min mamma och till ambulans. Mamma kom dit, oväntat lugn måste jag säga. Jag trodde att hon skulle ha total panik för det är lite så jag känner min mamma. Men nejdå, hon var lugn. Och sedan kom ambulansen och jag fick lustgas (bra grejer det där, värt att testa för er som inte gjort det) och så drog de tillbaka axeln. In till sjukhuset för att röntga och se så att allt låg rätt och inget var skadat. Sedan fick jag minsann ha mitella i typ 1½-2 månader, vilket innebär den första månaden på gymnasiet. Så nog visste folk vem man var, kanske inte vid namn men jag var ju "hon med armen". Hehe..
Så denna gången då, i tisdags.. jag ringde till sjukvårdsupplysningen så fort jag kom hem eftersom det gjortde fruktansvärt ont jag kan knappt kunde röra armen. Men de tyckte att jag skulle avvakta till nästa dag och ta kontakt med min vårdcentral. Sagt och gjort, dock fick jag inte komma förrän på torsdagen och då fick jag remiss till röntgen. Åkte in till röntgen igår och det var nog den bittraste människan jag någonsin träffat. Den där sköterskan ska nog omvärdera sitt val av yrke. Jag trodde hon skulle bryta nyckelbenet på mig när hon höll på. Hon var inte det minsta försiktig.
Så nu väntar jag på att vårdcentralen ska höra av sig när de fått mina bilder och ser hur det ser ut. Tills vidare är jag sjukskriven, till att börja med 2 veckor. Sen får vi se om jag kan börja jobba tidigare eller om jag behöver längre. Man vet aldrig.
Såååå den där oturen jag har haft.. den fortsätter;) Men jag försöker att inte tänka på det. Det positiva nu är ju att man slipper vara på jobbet lite granna nu när situationen där ändå är så konstig sen vi allihopa blev uppsagda. Dock kändes det dumt att ringa till mitt extra jobb och säga att jag inte kan jobba på två veckor innan jag ens börjat jobba där igen. Hehe.. men men, jag får vara hemma och mysa med Nellie istället =)
// Charlotte Ekberg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar