2012-01-10

Det oifrånkomliga

För att vara ärlig så är det ounvikligt, vilket ni säkert också förstår. Att låta bli att tänka på allt som kunde varit och hur det är och hur det var innan vi fick veta.
Tillbringar kvällen liggandes i sängen och tittar på Systrar i Jeans och kom utan anledning att tänka på hur mycket drömmar jag hade veckorna innan ultraljudet. Inget ovanligt med det, att drömma mycket konstigt och oroligt inför ultraljudet.
Men när jag såhär i efterhand ser tillbaka på det så känns det så konstigt. Veckan innan ultraljudet drömde jag bland annat att vi fick en flicka, och att jag satt på jobbet och ammade henne för att jag inte fick föräldraledigt av min chef. Inte nog med det, det var inte helt rätt med vår bebis för hon hade elva tår på ena foten och åtta på den andra. Sen hade hon åtta fingrar på ena handen och sex fingrar på den andra. Dvs hon var inte riktigt som hon skulle, samt att hon föddes alldeles förtidigt. Enligt drömmen var jag ungefär i vecka 23.

Jämför man sen detta med verkligheten så stämmer ju ganska mycket på sätt och vis. Det var en liten flicka, hon var inte riktigt som hon skulle även om hon var underbar och hon föddes alldeles för tidigt, två dagar innan jag fick in i vecka 21.. Visst är det lite obehagligt hur det på sätt och vis stämmer ganska bra ?












// Charlotte Ekberg

1 kommentar:

Anonym sa...

Hej Lotta. Det gör ont i mig när jag läser det här. Det måste ha varit fruktansvärt det som hände er. Jag är glad att ni har varandra eftersom vi inte ses så ofta, ta hand om er. Pratar ni med någon om allt det här, om känslorna runt det och om oron som kan infinna sig för framtiden? Jag blir liksom orolig för er..
Glöm aldrig att er framtid ändå är ljus, ni kommer minnas detta men ni kommer få underbara stunder i framtiden!
Det är svårt att skriva en fin och ärlig kommentar men jag hoppas att ni förstår att vi bryr oss. Kramar Fatima